Om veckan som gått

Har inte varit så himla produktiv den här veckan. Ibland känns det som att man jobbar på, men ändå blir inget gjort. Måndag-onsdag gick åt till att mäta på något som inte fanns. Ibland kan det vara svårt att veta vad det är man mäter på egentligen. Jag fick inte alls det jag förväntade mig och strömmen var jätteliten. Man skulle kunna avfärda det som att det bara var läckströmmar eller brus, men tänk om jag hade gjort något fel. Jag har inte tillräckligt mycket erfarenhet för att direkt säga att det här är ingen tråd jag mäter på utan det måste vara läckströmmar. Därför fick jag lägga ner lite tid på att verkligen försäkra mig om att det faktiskt inte fanns något. Ett resultat på sätt och vis, men inget som leder någon vart direkt. Mer än att jag lärde mig en del på det kanske.
I övrigt har jag försökt fixa och beställa kemikalier och annat som kan behövas till att göra kontakter till trådarna. Skulle vilja få lite tid att tänka. Innan jag gav mig in på forskningen så hade jag en romantiserad bild av forskare, som att dom t ex hade en massa tid att tänka och verkligen undersöka saker på djupet. Till viss del är det kanske rätt, men just det där med att sitta ner och tänka stämmer inte så bra med verkligheten. Inte min verklighet som forskare iallafall. Vissa dagar så tycker jag att det här med forskning är helt fel bana för mig och ibland så känns det mer rätt. Man läser ofta om forskare, att dom brinner för sitt ämne och det är väl den bilden man har av en forskare. En del säger att det inte behöver vara så, men jag tror det. Åtminstone för kvinnor så tror jag att det måste vara så. Jag vet inte om jag brinner för min forskning. Jag skulle gärna vilja det. När man läser en del grejer där jag har uttalat mig om varför jag valde att forska kanske man kan få den bilden, men det är inte riktigt sant. Man blir lätt lite romaniserande och man vill kanske gärna motivera för sig själv varför man valde det. Det är inte heller så svårt att hitta fördelarna med forskning och anledningen till att jag valde att fortsätta med det, men frågan är om min bild av hur det skulle kunna vara stämmer överens med verkligheten.
Det där om att kvinnor måste brinna mer för forskning än män ska jag skriva mer om en annan dag.

Minisemester!

Igår kom Tessan med flera hit. Dom hade väldigt mycket godis medd sig, typ salt lakrits och anton bergs marsipanägg och annat gott osm man inte ätit på länge. Som om jag inte hade svårt att hålla vikten i schack innan:) Fast salt lakrits är väl inte så farligt egentligen. Vi säger det så länge iallafall. Idag ska vi åka till Seattle och stanna där över helgen och det ska bli himla roligt. Jobbet känns lite bättre nu. Forskning är egentligen väldigt roligt.

Mest jobb och inte så mycket kul

Hmm, två dagar av denn här veckan har nu gått. I måndags var allt jobbigt, jag kände mig pressad och känner att jag inte klarar av det. Inget ovanligt, men det är alltid jobbigt och helt ärligt, så är det nog inte så det ska vara på ett jobb. Utmaningar är bra, men att alltid känna sig utmanad och aldrig hinna stärka sig själv funkar inte riktigt. Kanske tar jag inte tillvara på dom tillfällen då jag skulle kunna stärka mig själv, men hur gör man det eller hur ändrar man sig så att man gör det. Istället får man kanske erkänna att man inte klarar av det, att det helt enkelt har blivit för svårt.

Mätningarna har inte gått så bra. Vi försöker hitta en tråd med rätt struktur, där kontakterna funkar och som leder, men än så länge har vi inte riktigt haft turen på vår sida eller lyckan kanske. Vi lägger alltså en spänning över en nanotråd och mäter strömmen. Just nu leder trådarna inte alls. Får se hur vi ska lösa det. Jag har mycket annat att jobba på under tiden, så jag är inte så orolig att vara utan jobb. Det är väl mest att vi inte kan göra det som vi tänkt och som vi skulle behöva göra.

Har skickat in ett abstract till en konferens. Tänkte att jag skulle ha ett muntligt föredrag, men nu har jag nog ångrat mig. Jag tror inte att jag kan prata för den publiken. Känns som att jag kan för lite, kan alltid för lite.

I helgen blir det lite semester, men jag borde nog jobba.

Mitt forskningsprojekt

Fredag, underbart! Även om jobbet är roligt, så är det ändå skönt när fredagen kommer och det är dags för helg. I onsdags kom jag tillbaka från Urbana och i Eugene har nu våren så sakta kommit, härligt.

Idag fick jag en version av min artikel om termoelektricitet och nanotrådar som ska publiceras i nästa nummer av Forskning och Framsteg. Vill ni veta vad jag gör, så är det alltså bara att köpa nästa nummer av Forskning och Framsteg som borde vara ute i affären om ca 2 veckor. Det var inte alls speciellt lätt att skriva en populärvetenskaplig artikel och för dom som befann sig i min närmaste omgivning när jag gjorde det vet hur frustrerande processen var. Så här i efterhand så är jag glad att jag gjorde det och tycker nog att den blev ganska bra. Jag fick en hel del hjälp av Forsknings och Framstegs journalister och jag hoppas att det blir lättare nästa gång jag ska skriva något populärvetenskapligt.

Funderar mycket nuförtiden på om jag ska fortsätta att forska eller inte. Jag forskar alltså i fysik och studerar nanotrådars termoelektriska egenskaper. Termoelektricitet har att göra med energiomvandling mellan värme och elektricitet och nanotrådar är trådar med en diameter som är runt en tiotusendels millimeter. Med termoelektricitet kan man alltså omvandla värme till elektricitet, dvs kraftgenerering eller skapa en temperaturskillnad med elektricitet, dvs kyla en sida och värma en sida. Hushållsmaskiner, bilar mm skapar en massa förlustvärme och med termoelektriska material så skulle man kunna tänka sig att ta den här förlustvärmen och omvandla det till elektricitet, vilket skulle betyda att man använder energi mer effektivt. Vanliga material har dock inte tillräckligt bra termoelektriska egenskaper för att det här ska vara lönsamt eller kunna konkurrera med existerande energitekniker. Dock tror man att nanomaterial, som nanotrådar ska ha betydligt bättre termoelektriska egenskaper och därmed kunna användas för att använda förlustvärmen. Detta är något man har förutspått i teorin och nu är det upp till experimentalister att visa detta också. Genom experiment kan man förstås också lära sig mer om termoelektricitet som kan göra att man kan göra materialen ännu bättre. Det är unegfär det jag jobbar med. I Urbana var jag för att karakterisera nanotrådare värmeledningsförmåga som är en viktig komponent i dess termoelektriska egenskaper. Och resultaten verkar rätt lovande, men än är inte analysen färdig så helt säkert vet vi inte än.

Iallafall, själva projektet är väldigt intressant, men ändå vet jag inte om akademin är rätt plats för mig. Kommer att berätta mer om det i senare bloggar. Just nu är det som sagt fredagkväll och det är snart dags för en fredagsöl, något vi forskare också i allra högsta grad gillar.

Måndagsforskning

Håller just nu på med mätningar av nanotrådars värmeledningsförmåga och befinner mig i Urbana, Illinois. Nu är det bara en dag kvar och det ska bli skönt att åka hem. Det är inte så kul att vara ifrån sin älskade.
Mätningarna har gått över förväntan, så jag borde vara nöjd. Dock är det mycket arbete kvar och det är frustrerande. Jag skulle gärna se resultat nu. Lite trött idag, så det får bli mer analyserande en annan dag.

Premiär och scenskräck

Oj, så det är nu det börjar. Måste erkänna att det känns läskigt och det kommer nog ta ett tag innan jag kommer igång på allvar, men någon gång måste det börja. Allt har en början, tror jag. Det är rätt mycket ångest i det här. Vad ska man skriva om, kan jag skriva om något som är intressant. Alla andra verkar göra det så otroligt bra och ha så mycket kloka tankar att bidra med. Jag vet ingenting om vad jag kommer att skriva om. Jag tror att jag vill skriva om forskning, forskningens vardag och om det är forskning som gäller eller inte. Ska nog väva in andra grejer också. Får se vart det bär iväg helt enkelt. Nu har jag åtminstone börjat, ett stort steg för mig.